Hur många gånger har dessa ord inte yttrats, eller skrivits ned i statusrapporter. Och fortsatt att yttras, ibland tillsammans med "no issues", ända tills det är dags för den första leveransen. Då är situationen inte längre "enligt plan". Och allehanda "issues" redovisas, ibland förvillande lika bortförklaringar. Visst finns det omständigheter och händelser som inträffar i kritiska lägen som hade varit svåra att förutse, visst finns det fall där allt verkligen gått som på räls framtill det ögonblick då resultatet skall levereras.

Men oftast handlar det tyvärr om andra saker. Som en otillräcklig riskhantering. Eller ännu värre, medveten eller omedveten mörkning, vilket jag tänkte skriva lite om i detta inlägg. Ibland finns nämligen tecknen tidigt i projektet, men av olika skäl lyfts de inte fram som risker eller omständigheter som behöver hanteras. Det kan t ex handla om att projektledaren inte vill lyfta upp problem till styrgruppen i onödan. Att han eller hon anser att projektet hinner rätta till dem innan de blir uppenbara för alla. Eller att  projektledaren inte har satt upp en tillräckligt bra process för att identifiera problem i tid. Eller att problem är "jobbiga" och representerar "negativ energi" och att man, om inte akut, kan lägga dem åt sidan "så länge". Klassisk strutsmentalitet helt enkelt.

Enligt min uppfattning skall det råda full transparens på det här området, alla risker och problem skall redovisas, stora som små, och givetvis tillsammans med åtgärdsplaner och/eller begäran om hjälp ifall det behövs. För även om ett problem kan tyckas vara trivialt, och att det finns gott om tid, så kan en lösning finnas runt hörnet. Varför inte då ta hjälp av omgivningen, styrgrupp, beställare och andra intressenter? Projektledning är inte en tävling i vems planering som bäst motsvarar utfallet utan syftar till att få projektet att gå i mål. Att redovisa risker och problem är inte ett misslyckande, att underlåta detsamma är det.

Några reflektioner denna gråmulna dag, hemma i ett arbetsrum som borde städas....:-)

Robert Sickeldal