Läste idag senaste nyhetsbrevet från Miljöledaren. Där stod om ett aktuellt case i Skåne gällande miljödumpning av el-skrot till Ghana i Afrika. Miljöorganisationer har varnat för detta i flera år och visat upp tydliga bevis för en smutsig hantering och handel. Vilket ansvar tar vi som konsumenter och företag i denna fråga? Har vi koll, spårbarhet och transparens på var förbrukad IT-utrustning, TV-apparater eller mobiltelefoner tar vägen - eller utgår vi bara från att "någon annan" ska ha koll? Nedan finns hela nyheten i sin helhet.

Stora brister i svensk elektronikhantering (från Miljöledaren)

Siffror från internetstatistik.se från 2011 visar att 88 procent av Sveriges befolk-ning över 12 år har tillgång till internet i hemmet, men den som vill använda sin dator och ändå tänka på miljö och social rättvisa har det tufft. Reparationer av persondatorer har nämligen visat sig vara rena skojarbranschen i en undersökning som presenteras i Sveriges Konsumenters tidning Råd & Rön.

Att branschen missköter repatrationer är en bidragande orsak till att cirka 550 000 datorer skrotades i Sverige under förra året (siffrorna är hämtade från det nationella insamlingssystemet El-Kretsen).

- Hemelektronikbranschen hårdsäljer nya prylar enbart på pris och prestanda genom sina ständigt pågående reklam-kampanjer. Det är inte att ta ansvar för en hållbar utveckling att både göra det och att missköta reparationerna såsom Råd & Röns undersökning visar, säger Örjan Brinkman på Sveriges konsumenter.

Hanteringen av de skrotade datorerna är inte heller problemfri. Enligt Sydsvenskan har Neder-länderna på kort tid hindrat fyra skånska containrar med olagligt skrotavfall från att dumpas i Afrika. De fyra containrarna hade fyllts i Malmö, Landskrona respektive Hässleholm för vidare transport till Nigeria och Ghana. Tre av containrarna visade sig innehålla uttjänt elektronisk utrusning och gamla kylskåp. Den fjärde, som skeppats ut från Malmö, var fylld med gamla bildelar.

Det är bland annat känt att Ghana tar emot mycket elektronikskrot från väst och att hanteringen där förgiftar både människor och miljö.

Staten har under två år satsat 15 miljoner kronor extra på tullen och polisen som ska hitta godset och på länsstyrelsen som ska bedöma om det rör sig om avfall eller inte. Enligt Naturvårdsverkets Pär Kollberg händer det av och till att svenska containrar stoppas i Holland.

– Men att som nu fyra containrar från Skåne stoppas är ovanligt mycket, säger Kollberg.